Intervju med Linus Nyman, aktuell med Schyssta hackers
Vad händer när man tröttnar på att ordet hacker bara förknippas med brott och sabotage? Om man heter Linus Nyman och är doktor i informationsbehandling – ja, då skriver man en bok som återerövrar ordet. I Schyssta hackers möter vi människorna som format internet från insidan: nyfikna, envisa och ofta ganska snälla pionjärer som delat sin kunskap för allas bästa.
I dag när Schyssta hackers kommer ut, berättar Linus Nyman om varför öppen källkod och nyfikenhet behövs mer än någonsin, varför han lever utan bankkort, och varför han aldrig kommer att kalla sig själv för expert.
Vad var det som fick dig att skriva Schyssta hackers?
– En av de största motivationerna var min frustration med att ordet hacker blivit synonymt med digibrottsling. Hacker betydde ursprungligen något positivt, i stil med ”extra kreativ och skicklig nörd.” Jag kommer knappast att lyckas ändra på hur vi använder ordet hacker. Men jag vill att människor vet att det bakom det ordet finns en stor och fascinerande subkultur, med bland annat många finländare, som spelat en väldigt viktig roll inom världens IT-historia. Deras berättelser är intressanta, oberoende av ifall man anser sig vara ”en datormänniska.”
Vem är en ”schysst hacker”? Kan du ge ett exempel?
– Vi har många exempel på schyssta hackers i Finland. Julf Helsingius, Monty Widenius, Tomi Tuominen och Mikko Hyppönen är några exempel på sådana som jag intervjuade för boken. De är alla både tekniskt kunniga och sådana som använt sin kunskap för att göra världen till en tryggare, bättre fungerande plats. Och snackar man schyssta hackers från Finland som gjort häftiga saker så måste man ju nämna Linus Torvalds (som också finns med i boken). Hans källkod finns inte bara världen runt, utan också i rymden och på Mars!
Du skriver mycket om öppen källkod, delad kunskap och nyfikenhet – varför är de här värderingarna så viktiga just nu?
– Tidigare glorifierade vi krigsledare. Numera glorifierar vi företagsledare. Mindre mördande, men fortfarande en hel del onödigt lidande. Jag hoppas vi kan sluta tycka det är imponerande att någon samlar åt sig miljarder medan deras anställda klagar på att de måste använda vuxenblöja för att de inte vet om de hinner på toaletten under arbetstid.
Då jag började fördjupa mig i open source-världen hittade jag många fina exempel på projekt där man haft stora mål, men lyckats hålla kvar en allmännyttig anda och omtanke för andra. Det är inte specifikt eller enbart open source som är det centrala för mig, utan just andan saker görs i.
Nyfikenhet och delande av kunskap har möjliggjort och inspirerat till många intressanta och viktiga uppfinningar och förbättringar. Nu verkar det som om girighet börjat ta över. Jag hoppas vi kan hitta en bättre balans.
Har du själv varit en liten hacker någon gång?
– Jag skulle vara stolt över att kunna kalla mig själv för hacker, men det finns ett oöverkomligt problem med det. Jag tänker på hackers som experter på datorer och teknik. Och min definition av en expert är: Någon som vet mycket mera än mig om sådant jag vet väldigt mycket om.
Så jag kommer aldrig kunna kalla mig själv varken hacker eller expert, för jag knuffar båda titlarna längre bort efterhand som jag lär mig nytt. Men nyfiken och intresserad av det ena och det andra, det är jag – och det är viktigare än vad man kallar sig. Det är roligt att testa, utforska och lära sig nya saker. Och det finns en speciell sorts underhållande känsla i att nicka och le åt en försäljare som berättar om garantitiden på någon produkt man just köpt, medan man vet att man kommer ogiltiggöra garantin samma stund man kommer hem och börjar plocka sönder grejen för att se vad man kan lära sig om den.
Vad hoppas du att läsaren tar med sig från boken?
– Jag tycker om dystopi i science fiction-filmer och böcker, men är inte så förtjust när dystopi dyker upp i nyheterna. Boken handlar om människor och teknik, men med fokus på en mera harmlös tid, innan man började undra om nytt stoff inom IT kommer leda till hemskheter och undergång.
Boken är skriven för att passa även dem som inte är insatta i tekniska saker – man behöver inte veta någonting alls om teknik för att läsa den. Och så har jag strött med lite nörderi för nybörjare här och där i boken, så medan man läser en feelgood-IT-bok som berättar om intressanta människor som gjort intressanta saker, så lär man sig lite IT-stoff som biprodukt.
Du försöker leva ett år utan bankkort och finns inte på sociala medier. Hur går det – och varför gör du det?
– Mitt något udda nyårslöfte var att testa ett år av kontanter istället för kort. Det har gått bra hittills – åtminstone i Finland. En och annan butik vill inte ha cash, men det finns gott om alternativ.
– Då jag besökte Sverige, däremot, gick jag omkring i Stockholm med några tusen kronor i plånboken och tittade på alla ”kontantfri butik”-skyltar i butiksfönstren. De borde sätta upp en skylt med texten ”Kontantfritt land” på Arlanda istället.
– Vad gäller min fråvaro på sociala medier, så tycker jag att socialt umgänge är en fin sak. Men det är mycket som visar sig gå snett med sociala medier när de drivs av företag vars huvudsakliga (eller kanske enda) mål är pengar. Det blir en massa datasamlande och algoritmer som matar ilska och andra otrevligheter. Jag drog mig ur sociala medier som en liten killes lilla protest mot detta, men hoppas på en framtid med bättre alternativ. Sociala medier som utvecklas och drivs i hackerandan snarare än i ”jag tror vi tjänar ännu mera fyrk om vi får alla ännu mera rabiata”-andan.
Om Schyssta hackers hade ett soundtrack – vilken låt hade varit först på spellistan?
– Det finns mycket bra att välja mellan. Med tanke på att boken försöker kombinera nörderi med lite pappaskämt så skulle bokens soundtrack nog ha flera låtar av den briljanta musikern och nördkungligheten ”Weird Al” Yankovic. Kanske man skulle börja med ”Don’t Download This Song.” Nörderi, humor och bra musik, allt i ett.
The post ”Jag hoppas vi slutar imponeras av miljardärer” appeared first on S&S Litteratur.